Hjälmareds historia

1400-talet

Hjälmared har en lång historia. Redan på 1400-talet fanns Hjälmared upptaget som ett torp. Namnet kommer av mansnamnet Hiälme och ändelsen –red eller -ryd som betyder röjning. På 1480-90-talet fanns olika stavningar på gårdsnamnet t. ex. Hielmäryd, Hielmered och Hiälmeridh, men sedan blev namnet Hjälmared.

1500-talet

När det ursprungliga torpet förvandlades till en större gård är inte känt men i slutet av 1500-talet var Hjälmared redan ett gods som ägdes av kronan. Snart förlänades emellertid Hjälmared till adliga personer och 1568 ägdes gården av Brynte Börjesson och sedan av sonen Bengt Bryntesson.

1600-talet

På 1600-talet ägdes gården åter av kronan och den blev kungsgård där kungen med följe kunde få utspisning både för manskap och djur när han var ute och reste.

Kungligt besök

Det var krig mellan Sverige och Danmark och danskarna hade tagit Älvsborgs fästning och var på väg in i Sverige. I Västergötland brändes 3000 gårdar och slott ner. På midsommarafton 1612 brändes Hjälmared ner av danskarna och även 14 gårdar i trakten.

Gustav II Adolf skyndade mot Västergötland för att undsätta de trupper som dragit sig tillbaka mot Alingsås från Lödöse. När danskarna drog sig tillbaka förföljdes de av svenskarna och den 29 juni var Gustav II Adolf åter i Alingsås. Enligt sägnen har han då övernattat i den flygel som bär årtalet 1626. Den hade ej bränts av danskarna och kan alltså vara äldre än årtalet anger. En annan version säger att även denna flygel skadades, men reparerades och stod färdig 1626.

Från kronan till privat ägo

Gården donerades 1625 till amiral Carl Carlsson- Gyllenhielm som var halvbror till kungen.

De äldsta handlingarna i Hjälmareds gårdsarkiv är daterade till 29 jan 1640. Det är ”en syneförrättning angående rågången mellan Hjälmared och Skämningared.” Hjälmared bytte ägare några gånger innan Karl XI kom till makten. I samband med den så kallade reduktionen som han genomförde drogs Hjälmared in till kronan 1695. Men det dröjde inte länge innan Hjälmared var i privat ägo igen.

1700-talet

Hjälmared växer

En känd ägare till Hjälmared på 1700-talet var häradshövding Lars Sundberg. Han köpte förutom Hjälmared ytterligare tre gårdar, Skämningared, Nordgården och Tvärhult. Dessutom anlade han tullmjölkvarn och sågverk och utverkade tillstånd att få upprätta krog på Hjälmareds ägor. Den herrnhutiska väckelserörelsen på 1730–40 –talen nådde också Hjälmared då Lars Sundbergs dotter Aletha var mycket berörd av den genom sin moster grevinnan Margaretha Stenbock på Stora Bjurum.

1800-talet

Vällingklockan

År 1800 inköptes Hjälmared av överste Carl Ludvig Hård och året efter skaffade han en vällingklocka. Den är prydd med ornament och har följande inskription: ”Säteri rusthållet Hjelmared i Elfsborgs län. Af Carl L. Hård år 1801. Giuten af Johan Björkman i Götheborgh 1801.” Vid en lösöresaktion 1964 såldes klockan och hamnade i Småland men en ortsbo tog initiativ till en insamling för att köpa tillbaka klockan. Det lyckades att övertala köparen att sälja tillbaka klockan och den tjänstgör nu som kyrkklocka vid skolans kapell.

Hjälmared som störst

Efter att gården ägts av prosten Anders Sylvander, assessor Willners och J.C. Bäverman övergick äganderätten till J.C. Bävermans måg, häradshövding Bengt Wolter Hessle, år 1825. I mitten av 1800-talet nådde Hjälmared sin största areal, 11 gårdar, 19 torp och 4 soldattorp tillhörde Hjälmared.

Herrgården är uppförd på grunden av ett 1600- tals hus och de nedre delarna av källaren kanske är från 1500-talet. Det byggdes med våningshus av sten, innehållande 14 boningsrum med tambur, kök, pigkammare och åtskilliga kontor. Intill fanns flyglar av trä samt nödiga ladugårds- och tjänstehjonsbyggnader, trädgård och drivhus och en av kanaler genomskuren park. Till Hjälmared hörde också tegelbruk, tullmjölkvarn och sågverk.

1877 bildades Hjälmareds aktiebolag. Aktiekapitalet var 200 000 kr. Arealen var 2096 tunnland. Efter B.W. Hessles död 1881 upplöstes aktiebolaget och de flesta utgårdarna såldes.

1900-talet

Kapell för att motverka supande

Anton och Svante Melin ägde Hjälmared 1901- 1913 och de tog emot sommargäster. Familjen Melin tyckte att de anställda söp för mycket och pastor Matteus ombads att verka bland de anställda. Hjälmareds kapell byggdes på andra sidan vägen. Det tillhörde baptistförsamlingen.

O.A. Setterberg ägde till Hjälmared 1913-1917.

Oro bland torpare

Bankdirektör Bergström köpte gården 1917. Han genomförde en del förbättringar men det som han särskilt har blivit känd för handlar om hans behandling av torparna. I Elfsborgs läns tidning kunde man läsa hur torparna hade blivit uppsagda och väntade på att nya kontrakt skulle upprättas med den nye ägaren men inget hade hänt. Efter påtryckningar i Hemsjö och Alingsås landsförsamlings livsmedelsnämnder ålades Bergström att vidta åtgärder för gårdens skötsel och att återupprätta torpen eller på annat sätt trygga livsmedelsförsörjningen på dem. Några torp återupprättades men andra var redan rivna.

Pensionat

1923 inköptes Hjälmared av grosshandlare Carl Barchman. Svea och Carl Barchman startade ett pensionat. Det var oftast fullbelagt. Det hände t.o.m. någon gång att fru Svea fick ligga i badkaret när allt var uthyrt. Maten var god och det berättas att som påsk dekoration på bordet kunde det förekomma levande kycklingar under en kupa som stod lite på glänt.

Den ena flygeln hyrdes under några år ut till en familj från Göteborg. De tillbringade sommarlov, jullov och många andra helger på Hjälmared. År 1933 såldes säteriet till Napoleon Eklund men Carl Barchman behöll herrgården och flyglarna och parken och drev pensionatet vidare. Svea Barchman dog 1942 och då upphörde pensionatet.

Flyktingförläggning

Herrgården ägdes 1945 av Solveig Edmar – dotter till Svea Barchman – och hyrdes av Statens utlänningskommission. Man drev där med hjälp av RESO (Folkrörelsernas rese- och semesterorganisation) en flyktingförläggning. Förläggningen öppnades i januari 1945 för att ta emot baltiska fångar. När dessa skickades vidare tog man emot en del flyktingar som räddats av Röda Korset genom Folke Bernadottes vita bussar eller UNRRA:s (United Nations Relief and Rehabilitation Administration) försorg och som endast skulle få en tillfällig vistelse här och sedan återvända till sitt land igen. Flyktingarna kom från olika länder exempelvis Grekland, Jugoslavien, Holland och Ungern. Lägret stängdes den 25 juni 1946. Alva Hultstrand köpte Hjälmared 1948 och drev ett konvalescenthem under några år.

Köps av EFS ungdomsavdelning

År 1951 såldes Hjälmared till Västergötlands Evangelisk Lutherska Kretsförenings Ungdomsavdelning. Ny ägare 1962 blev Evangeliska Fosterlandsstiftelsens Kretsförening i Västergötland och Bohuslän. 1965 köptes Hjälmared av Hjälmareds Folkhögskoleförening, som fortsatt äger Hjälmared.